Frustrerad....

Sådärja...så var gardinerna i rummet bytta också. Dock inte utan besvär...har tagit mig typ halva dagen att få det färdigt. Edvin är feberfri idag, men han har varit gnällig och krånglig i alla fall. Så jag har fått göra lite i taget. Blir så frustrerad när allt bara krånglar hela tiden...inget flyter på, liksom. Irritationen växer i en när man hela tiden får avbryta det man håller på med, och man önskade att någon vore här och kunde hjälpa en så att man blev klar nån gång...grrr!

Inget speciellt med ljuslyktan på bordet-men den är speciell för mig, för att Anton har gjort den. Knåpade ihop den på dagis när han var 2 år! En vanlig glasburk som det är fastlimmat massa glitter på! Och nej-jag har inte ställt upp ljusstakar & stjärnor. De ska inte upp förrän på Lördag kväll! (det är heligt). Man behöver inte ha så bråttom jämt!! Stod och strök gardiner till de vemodiga tonerna av The Snowmans "Walking in the air"(som äntligen kommit efter lååång försening). Rös ända upp i hårbotten(fast jag egentligen var svettig av ångan från strykjärnet...)

"We're walking in the air,

we're floating in the moonlit sky;

the people far below

are sleeping as we fly.

I'm holding very tight,

I'm riding in the midnight blue,

I'm finding i can fly

so high above with you.

On across the world

the villages go by like dreams,

the rivers and the hills,

the forests and the streams.

Children gaze open mouthed,

taken by surprise;

nobody down below

believes their eyes.

We're surfing in the air,

we're swimming in the frozen sky,

we're drifting over icy mountains

floating by.

Suddenly swooping low

on an ocean deep,

rousing up a mighty monster

from his sleep.

We're walking in the air,

we're dancing in the midnight sky

and everyone who sees us

greets us as we fly....