David är verkligen kass på att visa kärlek & ömhet....det blir liksom mer av det sexuella slaget som får en att känna sig som ett objekt istället! Kläm på tuttarna och nyp i stjärten ,typ.....Så när han verkligen försöker, så fattar jag inte ens....Som häromkvällen - han sitter och börjar "skava" mig på armen (så uppfattar jag det!)
(Jag) - Vad är det?? (typ, vad vill du?)
(Han)- Vaddå, vad är det?? Får jag inte ta på dig, eller?? Här försöker man....
(Jag)-Ursäkta då! Man är ju inte van, vettu....
Efter 8 år så förväntar man sig ju inte att ett under ska ske liksom....Men jag har vant mig, tänker inte på det. Jag är ingen känslosam klängranka själv - men det är klart, lite mysiga omfamningar och kyssar i nacken är ju aldrig otrevligt....
Senare på kvällen när jag stod inne i badrummet och tvättade mig kom han in och började klappa mig på ryggen....
(Jag)- Eeh, jag e ingen hund, vettu....!
(Han)- Du ser! Det går inte, jag kan ju inte göra nåt riktigt!!
(Jag)-Nej, det kan du faktiskt inte...vi skiter i det! Strunt samma, liksom....
Nej, jag får helt enkelt inse och acceptera att jag gift mig med en grottmänniska - och att "ratta-in-Tokyo" och kläm-på-stjärten är bättre än ingenting alls!! Mors!