Från psykbryt till inre frid....

Igår kände jag att snart får jag nog ett psykbryt....Vet inte hur det var - men allt kändes bara rörigt och stökigt! Fick inte en enda minut för mig själv....Mamma hit, mamma dit - buäää, buäää!! Var ensam med barnen från morgon till kväll. Vissa dagar blir sådär bara - ingenting funkar!! Jag hann inte ens äta ordentligt - Kaffe & macka, kaffe & kaka, kaffe & macka igen.....typ. Till slut hade jag "rännesketa" mitt i allt elände också....Hela mitt inre var i uppror! Jag kände att snart gör jag som Lena, i boken Brunstkalendern (Av Emma Hamberg) - Jag rymmer -rymmer med glassbilsgubben!! Bort ifrån disk, tvätt & städ, bort ifrån tjatiga & skrikiga ungar, bort ifrån en man som ändå aldrig är hemma!

Men nu var det ju så att Lenas glassgubbe var en snygg, blond kille i 30-årsåldern....min glassgubbe är lång och spinkig med långt, stripigt hår och skägg....Och brevbäraren är inte heller snygg....så vid närmare eftertanke så får det nog vara - just nu i alla fall....(kanske ska kolla in sopgubbarna...)

Nåväl, efter gårdagen kände jag mig helt matt. Vi skulle på 1-årskalas idag, men jag valde att stanna hemma. Kände att jag orkar bara inte... Så David, Anton och Davids son Tobias fick åka själva. Edvin fick ju stanna här med mig - annars blir han utan mat!! Så idag har jag tagit dagen som den kommer. Mötte upp min vän Malin i stan vid lunchtid. Det var nåt "jippo" på kommunhuset - som de tydligen har varje år. Så vi gick dit och fick lite kaffe & tårta (gratis är gott!) Efter det gick vi en sväng på stan och gick i affärer. Jag var ganska hungrig och Edvin behövde äta, så vi gick till ett fik och satte oss. Tog mig en rejäl macka. När vi senare skildes åt gick jag och hälsade på mamma en stund. Innan vi slutligen gick hem så var vi och handlade lite också. Kom att tänka på att det faktiskt inte var mörkt- fastän klockan närmade sig 16.30, skönt!! Mot ljusare tider!! Nu ska jag ha en skön lördagskväll.....På återseende!

Utmaning!

Har fått denna utmaning av YstraSystra (syrrasyrra.blogspot.com) Hon tyckte att jag som småbarnsmor kunde behöva fokusera på mig själv en stund!! Kanske det....

Så här går utmaningen till:

1. Placera ovanstående banner på din blogg.

2.Lista 3 saker på din kropp som du är särskilt nöjd med.

3. Länka till den du blev utmanad av.

4. Skicka vidare utmaningen till 3 personer som du tycker borde vara extra nöjda med sig själva!

Här kommer mina 3 kroppsdelar:

1. Rumpan - för att jag alltid fått så mycket komplimanger för den, så då måste den ju vara ok!

2. Håret (vet inte om det räknas som kroppsdel??) - har självfall, och det är fylligt. Bra att kunna välja om man vill ha det rakt el. lockigt utan någon större ansträngning!

3. Ögonen - brukar få komplimanger för dem också!

Jag utmanar följande personer:

Malin "Mitt i livet" - för att hon precis som jag kan behöva fokusera på sig själv!

Evelina "Upp och ner i livet, som 2barnsmor" - av samma orsak...

Busmamman - för att hon behöver säga något bra om sig själv!

Ungar är härliga!!

Denna morgonen har trots trötthet varit full av skratt! Påväg till dagis passerade vi en tant som satt mitt på trottoaren på sin rollator. När vi gått förbi tittade Anton frågande på mig, och sa:

-Den där tanten hade nog fått stopp!! (som om hon gick på bensin, eller nåt!)

Vi var lite sena idag, så när vi kom fram till dagis så var barnen påväg ut. I dörren stod en liten tjej och sa med sin vänaste röst:

-Välkomna till förskolan!

(Jag) -Åh, tack så hemskt mycket!!

En liten kille som är så förtjust i Edvin kom fram och sa:

-Den här bebisen är SÅ söt! Vem har födit han??

(Jag) - Det har jag gjort!

Den lille killen tittade frågande på Anton, och sa:

-Vem har födit HAN då??

(Jag)- Det har jag OCKSÅ gjort!!

De är för roliga, de små liven!! Mors!

I en 5-årings hjärna...

Gick en sväng för att handla lite efter lunch. Gick som vanligt längs med kanalen, då Anton plötsligt säger:

(Anton)-När du drunknar så kan jag slänga i den där badringen till dig!

(Jag)-Det var ju snällt av dig....

(Anton)-Fast jag vet inte om jag når den...Vi kanske får vänta tills jag blivit lite större....

(Jag)- Ja, det får vi väl göra då...ska försöka låta bli att drunkna inom det närmaste....(skrattar inombords).

(Anton)- Men jag kanske kan ta med min Spiderman-badring?!

(Jag)- Ska vi släpa omkring på den jämt då, menar du??

(Anton)- Jaaa.....

Inte för att jag vet vad jag ska ner i kanalen å göra, men....you never know....kanske kommer nån elak människa å puttar i mig, eller så kanske jag blåser ner....Och då är det ju skönt att veta att man har en liten son som tar hand om sin lilla mamma.....Hej svejs!!

Jag krymper.....!

Det finns både framsidor & baksidor med att amma....För min del är amningen rena rama bantningskuren....Det kan ju låta bra - men om man inte behöver det så är det inte lika positivt! Gick ner graviditetskilona hyfsat snart, och sen stod jag helt still hela sommaren. Men på höstkanten kom det smygandes...Märkte det inte själv först. David frågade om min rumpa krympt - men nää, inte vad jag visste. Men sedan blev det mer och mer - och jag märkte det mer än väl. Helt plötsligt var det inga byxor som satt som de skulle...Jaha, så var vi där igen. Har ju ändå klarat mig hyfsat länge den här gången....Efter Anton var jag ett vandrande benrangel efter bara någon månad. Var nere i 47 kg som minst. Kunde bara amma i 4 mån, sen sa kroppen stopp! Edvin är ju snart 10 mån, så jag får väl försöka lägga ner....Men det är lättare sagt än gjort när man har en riktig tuttunge...Ser inte anskrämlig ut(än) Men sist jag vägde mig var jag nere i 54 kg (är 1.70 lång). Men det är irriterande när garderoben är full av byxor som inte passar....Tur att vårens trend är Harembyxor och "Boyfriend fit".


Har en hel hög med byxor som hänger i skrevet och röven....De på bilden är ändå ett par av de som sitter bäst...och de är i stl.36. Så mycket mindre än så här vill jag inte bli...Nu tycker ni att jag är dum - för de flesta människor har ju problemet tvärtom. Men det är faktiskt inte roligt att vara för smal heller! Av någon konstig anledning så är det OK att påpeka att någon blivit för smal - medans "Ack & ve" INTE säga att någon blivit för tjock!! Eller hur?? Om man nu råkat bli för smal - och inte kan rå för det- så är det inte särskilt kul när folk tycker de kan påpeka det! Nåja, det ordnar sig nog!! Nu har jag iaf skaffat vårgarderob!! Kram på er.

Liten Godbit, Del 2..

Liten Godbit.....

Flera kilometer....

Idag har jag gått flera kilometer, sammanlagt...Började dagen med att gå och lämna Anton på dagis. Sedan promenerade vi in till centrum, skulle ta ut lite pengar och köpa semlor. Hade bestämt med min vän Malin att jag skulle hälsa på henne idag. Sedan promenerade vi ut till Malin, som bor i ett område utanför stan . Kan ju säga att semlan smakade riktigt bra efter all denna motion...hade lätt kunnat äta en till! Timmarna går fort när man har roligt! Vi blev sittandes i soffan, då Edvin somnade på mig. Blev att vi pratade om livets framsidor och baksidor....Skönt att få prata av sig ibland. (Tack, Malin...) Klockan sprang iväg, och till slut fick jag nästan bråttom. Skulle hämta Anton kl.13.30, och tiden hade redan blivit 13.00. Fick gå i high speed tillbaka till stan. På morgonen var det tråkigt väder, och det småduggade hela vägen hem till Malin. Men nu tittade faktiskt solen fram, skönt! Anton roade sig med att ta på sig mina solglasögon.....

Till och med lillebror - som är tämligen svårflörtad - skrattade så det bubblade....

(spana in megagluggen mellan framtänderna!) Han ser för rolig ut! Han har faktiskt varit väldigt glad hela em och kvällen. Han fick nog en överdos frisk luft! Åt gröt som en häst nu ikväll, inga problem alls! Själv var jag vrålhungrig när vi väl var hemma. All denna ofrivilliga motion....Nu ska jag lägga mig och nana gott!! God natt!

STOLT!!

Ja, jag fick då mitt kaffe tillslut...smällde i mig ett par mazariner också för att få min dagliga dos socker....Gäspade hela vägen till dagis! Men på hemvägen fick jag ett plötsligt uppvaknande...En främmande kvinna "dök på" mig och sa att hon såg mig varje dag(nästan), och berömde mig för att jag alltid var ute med barnen! Själv har jag inte tänkt så mycket på det. Det lustiga är bara att det var inte längesedan en annan människa sa det till mig! Hon sa att hon aldrig hade sett någon som var ute så mycket med sina barn - eller just bara umgås med barnen. För mig har det liksom varit en självklarhet. Jag har med mig dem överallt - har inte så mycket annat val. Men det är tydligen inte så vanligt, eftersom 2 människor kommenterat det på kort tid! Så nu har jag växt ett par meter-och det endast av att vara jag!! Skönt att man är bra på något - utan att ens vara medveten om det! Så idag har jag trots trötthet känt mig väldigt stolt över mig själv! Kram!

Kaffe!!

Varje morgon startar man med en kopp kaffe och macka! Tänk er tanken att vakna upp och inte ha något kaffe.....Uuuhh...Detta hände dessvärre idag. Gjorde slut på det igår och glömde bort att köpa nytt! Jösses vad förslappad och trött jag känner mig....Vill ju gärna ha något varmt, så jag fick ta te istället...blä! Är ingen tedrickare, annat än när jag är förkyld...Man vaknar ju liksom inte till! Får ta svängen om närlivsbutiken när jag lämnat Anton på dagis, om jag inte somnat innan dess vill säga...snark. På återseende!

Typiskt svenskt??

Kom att tänka på idag när jag promenerade hem ifrån stan - vad löjliga folk är egentligen! När man bor i "stan" så går man ju oftast på trottoarer och gångvägar. Har flera gånger kommit att tänka på att folk verkar tycka det är jobbigt när någon går framför eller bakom dem. Typ - om någon kommer ikapp dig, så saktar de antingen ner farten, eller försöker gå om dig! Likadant om jag går bakom någon. Antingen börjar de gå fortare, eller så saktar de ner och typ indikerar att man ska gå förbi - även om jag inte hade tänkt göra det. Själv har jag inga problem med det där. Sen är det ju det där med bussar också. Alla ska promt sitta en & en - tills nöden kräver att man blir tvungen att sätta sig bredvid någon annan. Och skulle man sätta sig bredvid någon fast det finns gott om plats så skulle ju vederbörande undra om man var störd, eller nåt. Detta måste väl ändå vara typiskt svenskt, eller?? Vi är så stela & krystade....Vi borde nog lära oss att slappna av lite....Hej svejs

Sådan far, sådan son..(kanske...)

Ja, knappt har min man bestämt att lägga crossåkningen på hyllan - förrän han skaffar ett nytt projekt....Detta projekt är vår äldste son....Gick och köpte honom en cross! Kunde ju inte låta bli - det var ju ett så bra pris...Jaja...vad göra? Anton har ju inte ens provat förut, så vi vet ju inte vad han tycker om det. Men han är iaf förväntansfull. Crossen står för tillfället på reparation på Speed Equipment. David meckar på den där i verkstaden, för det var något fel med motorn. Ikväll har Anton stolt mannekängat i sin utstyrsel.....Dyr sport, tyvärr..Måste ha skydd, hjälm och stövlar också...Anton är lite feg av sig - ingen tuffing direkt - så vi får se hur detta slutar!!

Vandrande turistbyrå

Ja, det är jag det....Tycker att det allt som oftast händer när jag är påväg någonstans, att jag blir stoppad av någon som vill veta vägen någonstans. Har nog hänt typ 3 ggr bara den senaste veckan! Någon skulle till Vattenpalatset, en annan letade efter en viss gata, och senast idag när jag skulle hämta Anton på dagis så var det några som letade efter en tygaffär. Lyckligtvis har jag hittills kunnat svara på de frågor jag fått.....Så jag känner väl min hemstad hyfsat, fast jag inte är uppväxt här. Värst är det på sommaren, när det kommer utländska turister.....Av någon anledning känner man sig så fånig så fort man måste prata engelska! Det är ju inget man gör varje dag, liksom...Man drar till med sin snyggaste svengelska, typ; Jees...Jo täjk rajt her änd läft där.....(nej, så illa är det väl inte) men man känner sig sådan. Undrar om jag ser ut som någon som har en karta i huvudet, eller känner alla såhär?? Hej svejs!

Jaha jaa...

Knappt har den ene tillfrisknat förrän den andre insjuknar....Edvin har fått vattenkoppor...(sorry, Malin! Hoppas ni inte blivit smittade!) Upptäckte det nu i em. Har inte så många, och de är inte så stora. Får hoppas att det inte blir värre än så. Typiskt...trodde han skulle klara sig. Ytterligare en osocial vecka. Kan ju iofs träffa folk som redan haft det, men ändå. Sen beror det ju på hur han mår. Anton hade ju ingen feber eller så, men det kan man ju faktiskt få. Jaja, lika bra att få det överstökat! Kram!

Anton

Ja, min Anton har alltid varit en källa till skratt...Hade nog kunnat skrivit en hel bok vid det här laget (om jag skrivit ner det, vill säga...) Gjorde vår vanliga Lördagsronda idag - ner till ICA för att handla lite och köpa Lördagsgodis - såklart! Anton cyklade. Efter halva vägen började han gnälla om att han var trött....Har väl blivit lite orkeslös efter sjukdom och 3 veckors ledighet. Jag sa: - Du får träna upp dig igen nu. På Tisdag börjar dagis igen! Då får du gå eller cykla Tis, Ons &Tors. Varpå han svarade: - Åååhh, näää.....Jag tänker inte gå in dit. Då stannar jag utanför. Jag sa:- Ska du stå där ute hela dagen utan mat då? Då sa han: - Åmendu....då cyklar jag hem själv!! Jag klarar det alldeles utmärkt utan att bli överkörd.......hahhaaha...-Vad bra då, sa jag.

9 månader!

Idag är Edvin 9 månader gammal! Om 3 mån fyller han 1 år! Herregud - vart tar tiden vägen?? Det har gått så fort! BVC - besöket igår gick väl hyfsat, men det var tur att David följde med. Hade inte klarat att hålla fast Anton samtidigt som jag höll i Edvin. Anton skrek som en gris - fast jag tror inte att det gjorde så ont. Han var nog mest rädd! Efteråt kröp han ner och la sig i fosterställning bakom våra stolar och vägrade svara på tilltal! Kunde inte låta bli att skratta - ser rätt komiskt ut med en 5 - åring som ligger ihopkrupen på golvet....Men han återhämtade sig snabbt och gjorde medvilligt allt han blev ombedd. Han var perfekt för sin ålder, och nu lämnas pappren över till skolhälsovården. Han börjar ju förskolan till hösten, så detta var hans sista BVC - besök. Edvin skrek han med - mest av ilska! Avskyr att klä av sig och väga & mäta sig! För min egen skull så får jag försöka truga på med maten, tyckte hon. Eftersom han ammar så är han ju som ett plåster på mig. För övrigt var hon tacksam att jag höjde amnings-statistiken åt henne, som visst var usel! Alltid något....! Hej svejs

Sinnesförvirring & veckovill

Alla dessa helgdagar har gjort att man blivit fullständigt förvirrad....Vet varken vilken dag eller vilket datum det är.....Råkade av en slump slänga ett öga på almanackan och fick syn på att vi ska till BVC idag! Anton ska ha sin 5 ½ - års vaccination, och Edvin ska vägas. Som tur var så är det inte förrän kl 15.30, så jag slapp få bråttom mitt i alltihop...Problemet är bara att Anton fullständigt vägrar att ta denna spruta. Har försökt muta honom, men det hjälper icke...Som tur är så är David fortfarande ledig från jobbet, så han får följa med och styra upp det hela....Lite svårt att trösta 2 som skriker!! Edvin avskyr nämligen också sina BVC - besök...Skrik och kalabalik varje gång!

Upptäckte att det är fler än jag som är vilse i pannkakan....Satt en stackars fluga ute på balkongen. Vääldigt slö var den! Den är nog årstidsvill är jag rädd..... På återseende!

Lugn, KALL "Söndag"

Lite trist med Söndag när det just har varit...Söndagar i allmänhet är trista - finns inte så mycket att göra. I stort sett allt är stängt....trist. Kände att jag iaf var tvungen att göra något. Tog med mig Edvin och gick en promenad. Tänkte att jag kunde gå och handla lite (har lite svårt för att promenera utan mål...) Men GUD vad kallt det var....Blåste en hel del som gjorde att promenaden inte blev särskilt angenäm....önskade jag kunde byta plats med Edvin....

Han hade haft svårt för att somna under dagen, så han sov gott en liten stund. Hade håret uppsatt med en klämma, så jag kunde inte ha mössa på mig (trodde inte att det var SÅ kallt...) Kände att jag bittert fick ångra detta....När vi gick längs med vattnet trodde jag öronen skulle bli

till istappar och ramla av....Fick köra Victoria Beckham-stilen även om det inte var särskilt soligt....jag tål inte när det blåser- särskilt inte arktiska vindar - tårarna sprutar.... Väl hemma igen började det blåsa ännu hårdare. Vinden riktigt ven i väggarna. Tänkte att det var tur vi var ute tidigare, innan det blev helt olidligt....Skönt att ha fått lite luft iaf-även om det kunde varit en aning mer gemytligt....I morgon är det vardag igen - skönt!! Hej (brrr) svejs...

Vara eller icke vara.....?

Varje gång jag gör något med håret så slutar det oftast med att jag ångrar mig....eller ja, tröttnar snarare. Som tur är börjar det röda blekna redan, och det blonda börjar sticka fram...(se bilden till hö) Tog saxen och högg lite i luggen också....ingen drastisk förändring-men hela intrycket blir så platt när luggen blir för lång. Vet inte om det blev nåt bättre men...Får stå ut en månad till så det röda får blekna mer så kan jag ljusa upp det lite sen! Passar på att berätta att det inte är fel på era ögon - det har hänt något med kameran! Anton tappade den i snön när vi åkte pulka, och sedan dess har bilden blivit suddig i mitten! Får väl investera i en ny framöver....Kram!

Nu åker julen UT!!

Brukar vanligtvis tycka att julen och allt
därtill är mysigt - behåller den kvar i vårt hem så länge det bara går....Men i år har det känts mest besvärligt, och nu är jag riktigt less! Ingenting har liksom fått vara ifred....Lillfis rycker och sliter i granen, drar i sladden till belysningen, och mina stackars halmbockar har sett sina bästa dagar - han sliter loss skägget på dem och äter på det....ligger små "frön" över hela mattan och överallt på rumsgolvet....Storfis har fått någon fix ide' och ska ha sina fötter överallt...måste promt trampa på allt som kommer i hans väg...ligger det något på golvet så trampar vi på det...."Jag såg inte den..." Och säger man "gå inte där" el "trampa inte på den" - så måste man ju göra det! Och just nu har det gällt julgransmattan - som han måste springa el trampa på....Både mattan och granen är jämt på sned...Så nu får det räcka!! Bort med alltihop. Hoppas det går bättre nästa år! Hej svejs!

Vad göra??

Vad gör man när man mer eller mindre är isolerad pga ett litet prickigt barn?? Jo, man bygger en koja! Tog ett par stolar, en madrass och ett gammalt överkast-och vips så blir det genast lite roligare! Sedan bakade vi en kaka så vi kunde ha lite picknick också! Tyvärr blev inte glädjen så långlivad då lillfis blev trött och grinig och började klättra på mig och bitas!! Försökte leka lite med Anton där i vår koja-han ville leka med dinosaurier. Men lillebror tröttnade....Ack-svårt att tillfredställa två olika viljor. Gick en promenad på sena em. Anton lekte i parken medan jag travade runt, runt för att Edvin skulle somna. Sedan blev det ju i vanlig ordning alldeles för mörkt. Nu blir det mys och lördagsgodis....Hej svejs!

Nytt år - nya förväntningar

Make your own Glitter Graphics
Ja, den största händelsen förra året var ju att lille Edvin kom till världen! Jag startade denna bloggen i slutet av Oktober, så vad som hände innan det har ni ju inte fått veta. Gick hem på mammaledighet i Februari, då också Anton slutade på dagis. Han trivdes inte där, och ville hellre vara hemma med mig. Den 8 April föddes Edvin - 10 dagar tidigare än beräknat. Sommaren blev ju hyfsat fin - stundom väldigt varmt- vilket var lite jobbigt när man var nybliven mamma och hormonstinn! Var ofta alldeles genomblöt av svett....Barnen har fått 2 nya kusiner varav den ene föddes 18 dagar efter Edvin. Vi har varit förhållandevis friska, bortsett från min förkylning, Edvins öroninflammation och nu då Antons vattenkoppor! Har inga högtflygande planer för det nya året-mer än att jag ska ta upp mitt studerande igen till hösten. Är inte särskilt sugen på att lämna Edvin på dagis, men jag känner att jag måste komma vidare med livet. Anton börjar förskolan till hösten - hoppas att han kommer trivas med det. Vi har pratat om att upprepa semestertrippen vi gjorde till Danmark för snart 3 år sedan. Vi hyrde stuga där i en vecka i Juli. Härligt! Vi bodde 8 km från Rödby alldeles vid havet. Fast i så fall väljer vi en annan plats denna gången. Hoppas iaf på ett nytt år med nya spännande upplevelser, att vi får må bra och känna sig tillfreds med livet! Kramar och på återseende!