Slutkörd....

Idag känner jag mig slut som människa...Har nog knappt sovit en blund i natt. Vet inte vad Edvin höll på med igår...försökte natta honom i 2 timmar, men så fort jag lade ner honom i sin säng så började han sprattla och var klarvaken igen...Vid 23.00 fick jag gå och lägga mig själv, och ta med honom i sängen. Men då har han istället legat och tuttat på mig hela natten...Brukar somna ifrån det - men nu fick jag liksom skavsår och kunde inte sova...somnade till framåt morgonkvisten precis innan klockan ringde - så då försov jag mig en halvtimma istället! Väl uppe så var han på grinigt humör - och vi hade bråttom. Skulle till BVC efter att vi lämnat Anton på dagis. Men tiden blev så knapp så Anton fick följa med till BVC, så fick vi lämna honom efteråt i stället. Grejen är den att Edvin har blivit så mammig så det är jättesvårt att få någonting gjort...han ska helst bo på mig. Jag klagar inte - han är så söt och mysig...men ibland behöver man få vara ifred en stund. I morse blev han arg när jag släppte ner honom på golvet för jag var tvungen att klä på mig.Gick in på toa, vilket han inte såg. Han kröp skrikandes ut ur rummet, genom hallen och köket - in på Antons rum och letade efter mig....helt knäckt var han. Jag kan inte lämna honom till min man heller...så fort han får syn på mig så blir han jätteledsen! Mammas lilla gosse - till 100%! Hur ska detta sluta?? Hoppas jag får sova i natt iaf....Just nu känner jag mig som om jag blivit överkörd av en traktor! På återseende....

Tadaa!

Har ju glömt visa vad fin Edvin blev i jackan och byxorna! (som jag fyndade för 74.50!) Han ser lite förskräckt ut, men grejen är den att han verkligen avskyr att klä av och på sig! Han skriker som en tok varje gång-och jag är alldeles svettig av stress!! När jag tog fotot var han ändå relativt lugn! Han har verkligen blivit en riktig rackarunge! Han är precis överallt! Får springa runt och flytta på honom ideligen, då han hela tiden gör något han inte får...Han kryper så fort så han nästan trasslar in sig i sina ben.....Och så har han börjat ta tag i saker och står på knä. Grejen är den att balansen är inte den bästa - och så tar han gärna tag i saker som inte är så stabila...Så han går i golvet några gånger om dagen...stackarn! Ja, fullt upp har man med de små liven, hej svejs!

Mitt frikort - Dr. Chase....

Ni har väl inte missat House, på 4:an varje Tisdag? I så fall har ni gått miste om något. Himla bra serie (om jag får säga det själv) Blandade karaktärer - alla med sin egen charm, satirisk humor mixat med en hel del allvar. Det var min man som började titta på det, men efter att ha sett ett avsnitt så var jag också fast. Efter ett tag upptäckte jag även att Dr. Chase var ju riktigt snygg....Nu är det ju inte därför jag tittar - men det gör ju inte ont att det ingår en "hunk" i en för övrigt bra serie....

Förra veckan när vi satt nersjunkna i soffan och tittade på denna serie säger plötsligt min man:

- Du tycker han är snygg, va?

Utan att lyfta blicken från tv:n eller röra en min svarar jag:

- Ja, jag tycker han är skitsnygg.... Sen sa vi inget mer om saken. Undrade i mitt stilla sinne hur sjutton han kunde veta det....jag har ju aldrig sagt något....

Igår när han kommer innanför dörren är det första han säger:

- Vem är ditt frikort?

Förstod först inte vad han menade. Visste att jag hade hört begreppet någonstans men just nu kopplade det inte alls...(kom senare på att de hade pratat om det i Boston Teaparty tidigare i veckan).Han förklarade för mig. Hade lyssnat på radion på hemvägen där de uppmanat lyssnarna att ringa eller maila och berätta. Jahaa....Jag svarade:

-Det vet jag inte....har aldrig ens tänkt tanken, det är ju så löjligt....Varpå han säger:

-Det är han va? Han i House...?

Jag kunde inte låta bli att skratta...

- Nja - jo- i nuläget får det nog bli han då....

Senare kände jag att jag måste bara fråga vad som fått honom att förstå att jag tycker han är snygg...Under de snart 8 år vi varit tillsammans så har han aldrig gissat rätt om vilka jag gillar! Verkar inte alls ha förstått min smak...Hur har han lyckats med detta?? Han svarade:

- Jag har lärt mig nu serru....det syns i din blick...dina ögon glittrar när du ser honom.....

Ooops! Hade ingen aning om att jag ens besatt förmågan att glittra med ögonen...dessutom måste jag ha glasögon när jag tittar på tv(och ändå syns det!) Jösses...Dr. Chase får uppenbarligen mina ögon att förvandlas till tomtebloss...

Undrar vem som är ert frikort?? Nyfiken...berätta, vettja! Kraaaam

Jag - Ett offer....

Jag har ett problem....jag kan inte säga NEJ!! och jag kan inte bli riktigt förbannad. Den ende som kan få mig att bli något som liknar förbannad, är min man. Men mest blir jag bara sur, tyst, och håller det inom mig. Och inom mig fullständigt kokar det...

Jag hamnar ständigt i konstiga situationer där jag inte kan säga ifrån(säga vad jag egentligen tycker). Det är försäljare, pratglada pensionärer på stan, alkoholister, Jehovas vittnen, mormoner m.fl, m.fl....Det är som om jag är en magnet, eller nåt....När Anton var liten kom det ständigt en ung kille från Jehovas och ringde på. Som vanligt kunde jag inte säga - nej, tack...Han läste verser ur bibeln och gav mig broschyrer osv...När Anton var 2 flyttade vi till annan adress, och sen har jag inte sett honom...Jag fastnar alltid i samtal med pratglada pensionärer på stan (det gör mig inte så mycket), alkoholister säger alltid hej till mig - och börjar snacka så man inte kommer vidare....jag lyckades faktiskt säga nej tack - en gång, förra sommaren. Det ringde på dörren och jag trodde det var någon annan, så jag öppnade dörren iförd endast trosor och en topp. Utanför stod två yngre slipsnissar som sa att de var ifrån mormonerna....Då sa jag ganska snabbt nej tack- och jag tror att de förstod varför....Nu till gårdagens händelse...(blir förbannad bara jag tänker på det...)

Gick in en sväng till centrum efter att jag hämtat Anton på dagis. Behövde köpa mer presentsnöre till julklapparna då det tagit slut. Skulle ta ut lite pengar, så jag ställde mig i kön vid Minuten. Framför mig stod en utländsk kvinna, bakom mig kom en äldre herre med rullator. Plötsligt sa han: -Får inte du dina pengar gratis?! Varpå jag svarade att nej, de får jag allt jobba ihop själv...- Det får ju de, sa han, - och nickade mot den utländska kvinnan som stod framför mig. Sen drog han alla svordomar han kunde och beklagade sig över invandrarna och hur mesiga vi svenskar är som inte säger rätt ut vad vi tycker.Skämdes lite där jag stod....

Det blev något tekniskt fel med mitt kort, så jag fick gå vidare och prova bankomaten en bit bort i stället. På vägen dit kom det fram en utländsk kvinna till mig. Hon lade en ros på Edvins vagn och sa "God jul". Genast kände jag- Jaha...vad är haken...Jag ångrar så att jag inte bara sa God jul och gick vidare....Istället frågade jag vad hon skulle ha för den, varpå hon vecklade ut en papperslapp. (Great, hon förstår inte vad jag säger heller..) På lappen stod det massa dravel som jag inte minns, mer än att hennes 17-årige bror var katatonisk.

Jag pekade och sa att jag måste ta ut pengar först, och att jag kunde komma förbi henne senare. Halvvägs bort till bankomaten upptäcker jag att hon följer efter mig! Så står hon där och väntar medan jag tar ut pengar!! Återigen pekar jag på en butik och säger att jag ska handla först, för jag tänker inte betala 100 spänn för en ros! Styr vägen mot butiken- och vad händer-Jo, hon följer efter mig!! - In i butiken!! Känner nu hur jag börjar koka inombords...Hallå- finns det ingen måtta på hur man får bete' sig?? Inne i butiken följer hon mig i haserna, så lägger hon tillbaka rosen på vagnen(som hon tog tillbaka när jag skulle hämta pengar)-Säger God jul-igen..(vid det här laget har jag lust att få ett utbrott!) ställer sig bakom mig när jag står i kön. När jag ska betala slinker hon förbi mig och ställer sig vid utgången. Vid detta laget är jag så irriterad att jag inte tål att titta på henne, varpå jag ger Anton en tjuga och ber honom gå och ge den till henne så hon försvinner ur min åsyn....NEJ - jag är ingen rasist- men en vanlig svensk skulle aldrig göra såhär...Och om jag inte vore så mjäkig så skulle jag sagt NEJ så fort hon kom fram till mig. Men denna händelse gjorde mig så förbannad så jag kanske kan klara av att säga ifrån nästa gång, för nu får det vara nog...På hemvägen förstod jag nästan den gamle mannens ilska, för i detta nu kände jag likadant...Rosj----n tappade ett kronblad så fort jag kom in i hallen hemma...jaha...20 spänn åt h-----e! Den ser väl någorlunda ut på bilden-men jag lovar - nån timme senare var den fullt utslagen och halvdöd! Idag är den död, och ska förpassas till soporna för jag tål inte se den!! Får börja jobba på att bli en BITCH!! Tack å hej....

Jag - En "Posh"mamma...?

Joo, jag bryr mig om hur jag ser ut-men det är inte det viktigaste här i världen...Och sedan man fick barn så får det bli i den mån det går! Minns hur min lillasyster Mary sa till mig när Anton var liten: -Du ser ut som en "Posh"mamma! Min storasyster Julia sa för ett tag sedan när hon svängde förbi: - Man vet aldrig vart Myra(min familj kallar mig så) är påväg; om hon ska på galapremiär eller bara ner till Kvantum och handla!! Men detta tar jag bara som komplimanger! Att vara småbarnsmamma är så självutplånande, på ett sätt. Man sätter barnen i fokus(iaf gör jag det). Så jag känner att något måste man försöka göra för sin egen skull, och i mitt fall är det att inte sluta bry mig om hur jag ser ut! Min man sa en gång i början på vårt förhållande: Varför är det så; att alla tjejer- när de väl träffat kille och skaffat familj- slutar att bry sig om hur de ser ut?? ( nu menade han som tur var inte mig-utan av tidigare erfarenhet) Jag svarade att jag vet faktiskt inte. Lite rätt har han ju, faktiskt. Ser man sig omkring så ser man ju inte så många "piffiga" mammor-förutom i kändisvärlden. Nåja, jag slarvar allt jag med. Men det är pga tidsbrist. Och en å annan dag känner man helt enkelt bara för att vara slapp....-som idag, t.ex....Men det är inte särskilt kul att fixa till sig när det regnar och snöar om vartannat....Som mamma har man ju även lärt sig att det finns inget dåligt väder....Så då får man ju som sagt klä sig därefter också! Kände mig tämligen oglamourös där jag gick i mitt regnställ & gummistövlar när jag skulle in ett ärende till stan idag. Mössa nertryckt över håret som jag inte hunnit tvätta....Nåja-en Poshmamma måste ha sina slappa dagar också ibland, eller hur? Kram

Vill INTE.....

Vi har ju varit mest hemma den senaste veckan, eftersom Edvin har varit så dålig. Anton har fått stanna hemma från dagis då det har varit för besvärligt att ge sig ut med en sjuk bebis på morgonkvisten. Men idag har vi varit iväg. Och det första man möts av när man kommer dit, är en stor röd lapp på dörren - "VI HAR MAGSJUKA I HUSET!" - Neeeej!! Jag vill INTE......Jag avskyr den där (ursäkta) skiten som dyker upp varje år! Vi har iofs klarat oss ganska hyfsat genom åren, men ändå....Känns sådär att skicka iväg sitt barn till en smittohärd - och sen kanske få hem det också! Jaja, ska vi ha det så ge oss det NU! Så vi inte blir sjuka till jul...Får hoppas att vi klarar oss....So long!

Julklappstips!!

Har suttit här vid datorn nu på morgonen och insett att vissa köp är bättre att göra på nätet! Har du familj/vänner som önskar sig böcker/film/tv-spel i julklapp? Då gör du bäst i att handla på CDON. Köpte en bok till min man som han önskat sig. På CDON kostade den 159 kr, medan man på Bokia får betala 249 kr!! (lite skillnad) Köpte även ett Wii-spel till Anton för 199 kr. Plus att de har flera bra erbjudanden! Och om man avskyr julträngseln på köpcentrum så är ju detta ett väldigt bra alternativ! Gör som jag - sitt hemma och fynda i lugn & ro! Kram...