HAHAHAAA!!

Summan Av Kardemumman.....

Ja, det blev ju inte mycket till bloggande förra veckan...sorry! Men det var en sådan där vecka som bara flöt förbi, och det hände egentligen ingenting! Och ni som känner mig vet ju att jag helst inte skriver om just - ingenting! Jag vill ju berätta något för er! Och nej, jag hade inget att berätta, helt enkelt! Men jag får väl uppdatera er litegrann ändå ;) !

Ni som hänger med vet ju att jag fick cykeln stulen nyligen......

Gamla Bettan å jag.....Eller ja, hon var bara 2,5 år!!

Jag måste ha varit väldigt snäll....en underbar fru... ;) - För i Fredags kom mannen hem och hade köpt mig en ny cykel!! Nej, skämt åt sido - jag antar att det är han som är snäll mot mig!! Så när all snö väl försvinner så kan jag gladeligen cykla igen, tjohoo!!

I Lördags bestämde jag mig för att kasta ut julen....och det visade sig inte bli så enkelt, minsann! Jag var så arg på den förbaskade granen så jag höll på att explodera!! Min status på Fb just då: #¤%*#¤GRANJÄÄÄÄVEL!!

Som tur var hade jag köpt en flaska Chardonnay tidigare på dagen....Kände plötsligt att jag nog behövde ett glas eller 2 för att inte bli galen! Det var barr precis överallt!! Så fort jag bara petade på den så rasslade det till på golvet. Julgransmattan var helt grön....När jag väl lyckats få bort allt pynt och belysning - och i rent vredesmod kastat ut den på balkongen - så såg den ut såhär.....

Granjääääveln! Och jo, den VAR faktiskt fin från början...hur otroligt det än verkar!!

Statusuppdatering på Fb: Granen är utkastad - och jag är salongsberusad! Plastgran nästa år!

Varpå Imse kommenterade att Det var ju tur att det inte var tvärtom....

Jo, det hade just sett ut....Jag - utkastad, i kylan, på balkongen....och granen, på insidan i värmen, med ett hånflin pimplandes chardonnay...Burr!! Värsta mardrömmen ju... ;)

Idag när jag promenerade till jobbet så låg det utkastade julgranar överallt - utanför alla hus. Jag förvånades över hur fina alla andras granar såg ut!! Värsta Kalle-Anka-granarna ju! Inte ett barr hade lossnat....hur har de burit sig åt, liksom....? Eller frågan är kanske snarare , hur har jag burit mig åt....?? Godkväll, kära bloggisar!!

Seg Måndag....

Idag när jag hämtat Anton på skolan, och vi var påväg till dagis för att hämta Edvin, så sa jag högt för mig själv:
- Åh Herreguuuud va trött jag är!!
Varpå Anton replikerade:
-Jag är så trött så jag känner mig som en snöhög.....med piss i!!.....och grus......

Jag antar att han bräckte mig där... ;) För mer hängig och värdelös än så kan man väl inte känna sig, antar jag.....

Ha en slapp, skön Måndagkväll, allihop!!

Idag.....

....har jag faktiskt varit utanför dörren! Det har äntligen slutat snöa. Istället har det varit solklart och kallt! Och det är ju så vackert....Visst, jag var less igår - men det gick verkligen inte att gå ut! Beklagade mig även på Fb, då Lappajäveln sa till mig att det handlade om dålig motivation!! Men alltså - det snöade så det gick inte att hålla ögonen öppna! Och om man lyckades med denna bedrift så såg man ändå inget! Jag är minsann ingen gnällig vekling, sådeså!!

I dessa bistra tider får fåfängan ge vika för en mer "jag är komplett idiot"-look.....

Jag har varit ute på långpromenad! Bästa vännen och familjen är på skidsemester, och jag hade lovat gå dit och släppa ut katterna idag. Det var inte världens enklaste sak att gå, precis! Bitvis var inte trottoarerna upplogade, så jag fick gå mitt i vägen! Lustigt - att man trots 13 minusgrader (eller är det mer??)ändå kan bli svettig!!

Och det var ju inte bara jag som skulle ta mig fram....hade rackarungen med mig också! Tur man har bra däck på vagnen, annars hade det aldrig gått!

Det är ju nästan så man undrar om man blivit bortrövad under senaste dagarna - och blivit dumpad i Jukkasjärvi, eller nåt....

Väl framme var jag tvungen att sätta mig på trappan och pusta ut en stund.....

Ja, och sedan var det bara att ta sig samman och börja promenera hem igen....Men det är ändå skönt på nåt vis - att känna att man lever!! Det ska vara lite jobbigt ibland ;)

Väl hemma, och efter att ha ätit en sen, rejäl lunch - så är jag nu supertrött!! Känner mig sömnig, faktiskt! En kopp kaffe får det bli!! Ha en skön Söndag allihop!!

Men förresten...Heeeey.....

Jag är less.....

Nu har det snöat mer eller mindre varje dag, sedan dagarna före jul. Nu börjar jag få nog....Snön yr såpass att man inte kan gå ut. Visst är det mysigt inomhus - men det lessnar man ju också på till slut....

Undrar vilken som är vår....??

Första dagen på det nya året blev riktigt usel och trist. Det snöar ju, som sagt, och det gick inte att gå ut. Mannen satt och gnällde över alla pengar som gått upp i rök....själv dränkte jag mig i överblivet vin och tvätt, tvätt, tvätt....hade inte tvättat sedan strax före jul! Barnen var rastlösa...

Det har hänt en massa konstiga saker i vår lilla bostadsrättsförening på senaste tiden. Vi fick en skrivelse precis efter jul, angående sabotage i källaren, inbrott i förråd och stulna cyklar. De hade kastat en stor sten in i sovrumsfönstret hos styrelseordföranden. Som om inte det var nog hade de (hör och häpna) skitit i mangelrummet och torkat sig på mangelduken!! Ja, i början skrattade väl jag lite också, kan jag erkänna ;)

Fram tills igår....Skulle som sagt ner och tvätta, då det var väldigt behövligt. När jag gick förbi min cykel - eller snarare där min cykel brukar stå, så var den borta! Funderade febrilt över vart jag hade ställt den...Men nej, jag hade inte haft den på över en vecka eftersom det inte gått att cykla. Då såg jag....längre bort, ovanpå några andra cyklar, låg Edvins barnstol. Den hade de monterat loss. Jaha....cykeln var alltså stulen....Gaaah!!

Snart ser jag inte ens ut.......

Menmen...trots den dåliga starten så tror jag ändå att 2010 blir ett riktigt bra år!! Det måste det ju bara bli...Men förresten....Heeeey - Happy Fucking New Year!!!! På återseende - med gladare tongångar!!

Nu är julen slut.....

Ja, så var då denna julen över.... Och trevligt har det varit! Har ju 5 systrar, och såhär under högtider får man ju möjligheten att träffa allihop! Vi är utspridda lite här och där..... Man är ju inte barn längre, så det där med julklappar är inte det viktigaste längre ;) Nu är det bara trevligt att ha hela familjen samlad! Vi firade julen hemma hos en av mina systrar, hennes sambo och lille son - som är lika gammal som min Edvin. Han är förresten född exakt 18 dagar efter honom!!

Anton & Edvin med kusinerna Vilhelm & Josefin!

Storasyster Julia...... Mamma till Josefin, 13 år...

Sen kommer Moi.....

Nr. 3 - Aina (och jag) Hon har 2 barn - Emma 6 år, och Oscar 4. Men de skulle fira jul med sin pappa i år!

Lina & hennes Afrim.....hon är tvilling.....

..med Elna. Fick ta ett gammalt kort på henne och sambon Samir, när Vilhelm var ganska nyfödd. Av någon anledning missade jag att fota dem! Men det var väl för att de var värdarna för hela julkalaset - och sprang fram & tillbaka....

Minsta syrran Mary, och hennes Jerry

Ja, som ni förstår så blir det fullt ös när man träffas alla på en gång! Men vi hade himla trevligt, och det var sannerligen en fröjdefull jul!! Hoppas ni alla också haft det bra?! Kraaaam!

Åh Herre Gud.....

Jag var i kyrkan i Söndags. Det var 2a gången på en och samma vecka! På Torsdagen var jag där på Antons skolavslutning, och i Söndags var det Julkonsert. Anledningen till att jag gick dit var att min syster skulle uppträda med gospelkören hon är med i - och hon skulle sjunga solo!


Mannen höll på att tapetsera Antons rum, så han deklarerade klart och tydligt att skulle jag gå dit så fick jag ta Edvin med mig, för han hade inte tid att se efter honom. Jaja...tänkte jag. Det gick ju bra i Torsdags. Så det ska väl inte bli några problem...Ack, så jag bedrog mig!


Det var fullsatt i kyrkan. Fick med nöd och näppe en plats längst ut på en bänk. De hade till och med ställt stolar längs gångarna, för att alla skulle få plats.


Det gick bra en stund, sedan började det självklart bli lite tråkigt...Då kan man ju alltid börja leka med programbladet...och kasta iväg det! En snäll dam plockade upp det igen. Då var det ju genast roligare...och så kastar man det femtielva ggr till....Sen var inte det kul längre. Då lekte vi med kameraväskan. Satt och åt på den lite, och sedan kastar man den i golvet också....Den snälla damen kom till undsättning igen. Sen kunde man ju inte sitta still längre. Ner på golvet ska man. Som tur var satt en dam med benen i kors, så hennes ena ben stack ut och fungerade som spärr! Hit kommer du - men inte längre! Tur det finns snälla medmänniskor...När han promenerade åt andra hållet stannade han alltid vid samme man - kikade fram och lekte tittut - och gick tillbaka igen. Och så höll vi på med det en stund...tills det också blev tråkigt. Så fort det sjungits någon sång eller psalm så applåderade han - jajjamän....Precis bakom mig satt en dam som inte var lika munter. Ni vet "hyllan" framför, där man ställer psalmboken? Där hade hon lagt nåt stackars djur som fått sätta livet till, och blivit en hatt.....Den fick han ju givetvis syn på....Snabbt som attan slet kärringen åt sig djuret och gav oss stans suraste blick....Humorlösa surkärring... :( Damen med "benet" tittade på mig och höjde ögonbrynen, typ "Ooops!"...Sedan skulle ju givetvis prästen hålla någon slags predikan. Då börjar Edvin leka tittut med mig...Så medan prästen talade om SAAB, och allt elände för alla människor som drabbats - så skrattade Edvin högljutt! Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta! Nej, nu fick det ju hända något nytt....Damen som agerade spärrvakt hade en dragkedja på insidan skon...den kunde man ju pilla på...Och nylonstrumpor hade hon också - som han självklart började nypa och dra i....Nej, nej!! bannade jag. Men hon mimade att -Det är ok! Puh....Halvvägs in i programmet var det då äntligen dags för min syster att sjunga! Yes...I slutet av sången instämmer Edvin med ett glatt vrål!


Nu hade jag sett/hört det jag kom dit för, så nu tyckte jag det var lika bra att gå hem. (Även om halva föreställningen var kvar!) Medan vi klädde på oss stämde gospelkören upp i en ny sång, och Edvin gjorde sin mini-röst så grov han kunde och vrålade glatt med!


Väl ute skulle jag bara vända mig om 2 sekunder och stänga till porten. Då tar han ett kliv rakt ut - och avslutar vårt kyrkobesök med att rulla nerför kyrktrappan!! Hjärtat for upp i halsgropen samtidigt som jag kastade mig efter! När jag lyckats få upp honom så tittar han sådär spjuveraktigt på mig - som bara han kan.....




....och jag förstår att det gick bra! och då kan jag inte hålla mig längre...Jag börjar gapskratta. Rackarungen tittar på mig - och skrattar han också! Sen skrattar vi nästan hela vägen hem! Ja jösses...Anton var en ängel när han var liten. Den här rackarungen vet jag inte var han kommer ifrån....Jag har då sannerligen fått för mina synder - det ska gudarna veta!! Amen.....