Från psykbryt till inre frid....

Igår kände jag att snart får jag nog ett psykbryt....Vet inte hur det var - men allt kändes bara rörigt och stökigt! Fick inte en enda minut för mig själv....Mamma hit, mamma dit - buäää, buäää!! Var ensam med barnen från morgon till kväll. Vissa dagar blir sådär bara - ingenting funkar!! Jag hann inte ens äta ordentligt - Kaffe & macka, kaffe & kaka, kaffe & macka igen.....typ. Till slut hade jag "rännesketa" mitt i allt elände också....Hela mitt inre var i uppror! Jag kände att snart gör jag som Lena, i boken Brunstkalendern (Av Emma Hamberg) - Jag rymmer -rymmer med glassbilsgubben!! Bort ifrån disk, tvätt & städ, bort ifrån tjatiga & skrikiga ungar, bort ifrån en man som ändå aldrig är hemma!

Men nu var det ju så att Lenas glassgubbe var en snygg, blond kille i 30-årsåldern....min glassgubbe är lång och spinkig med långt, stripigt hår och skägg....Och brevbäraren är inte heller snygg....så vid närmare eftertanke så får det nog vara - just nu i alla fall....(kanske ska kolla in sopgubbarna...)

Nåväl, efter gårdagen kände jag mig helt matt. Vi skulle på 1-årskalas idag, men jag valde att stanna hemma. Kände att jag orkar bara inte... Så David, Anton och Davids son Tobias fick åka själva. Edvin fick ju stanna här med mig - annars blir han utan mat!! Så idag har jag tagit dagen som den kommer. Mötte upp min vän Malin i stan vid lunchtid. Det var nåt "jippo" på kommunhuset - som de tydligen har varje år. Så vi gick dit och fick lite kaffe & tårta (gratis är gott!) Efter det gick vi en sväng på stan och gick i affärer. Jag var ganska hungrig och Edvin behövde äta, så vi gick till ett fik och satte oss. Tog mig en rejäl macka. När vi senare skildes åt gick jag och hälsade på mamma en stund. Innan vi slutligen gick hem så var vi och handlade lite också. Kom att tänka på att det faktiskt inte var mörkt- fastän klockan närmade sig 16.30, skönt!! Mot ljusare tider!! Nu ska jag ha en skön lördagskväll.....På återseende!

Utmaning!

Har fått denna utmaning av YstraSystra (syrrasyrra.blogspot.com) Hon tyckte att jag som småbarnsmor kunde behöva fokusera på mig själv en stund!! Kanske det....

Så här går utmaningen till:

1. Placera ovanstående banner på din blogg.

2.Lista 3 saker på din kropp som du är särskilt nöjd med.

3. Länka till den du blev utmanad av.

4. Skicka vidare utmaningen till 3 personer som du tycker borde vara extra nöjda med sig själva!

Här kommer mina 3 kroppsdelar:

1. Rumpan - för att jag alltid fått så mycket komplimanger för den, så då måste den ju vara ok!

2. Håret (vet inte om det räknas som kroppsdel??) - har självfall, och det är fylligt. Bra att kunna välja om man vill ha det rakt el. lockigt utan någon större ansträngning!

3. Ögonen - brukar få komplimanger för dem också!

Jag utmanar följande personer:

Malin "Mitt i livet" - för att hon precis som jag kan behöva fokusera på sig själv!

Evelina "Upp och ner i livet, som 2barnsmor" - av samma orsak...

Busmamman - för att hon behöver säga något bra om sig själv!

Ungar är härliga!!

Denna morgonen har trots trötthet varit full av skratt! Påväg till dagis passerade vi en tant som satt mitt på trottoaren på sin rollator. När vi gått förbi tittade Anton frågande på mig, och sa:

-Den där tanten hade nog fått stopp!! (som om hon gick på bensin, eller nåt!)

Vi var lite sena idag, så när vi kom fram till dagis så var barnen påväg ut. I dörren stod en liten tjej och sa med sin vänaste röst:

-Välkomna till förskolan!

(Jag) -Åh, tack så hemskt mycket!!

En liten kille som är så förtjust i Edvin kom fram och sa:

-Den här bebisen är SÅ söt! Vem har födit han??

(Jag) - Det har jag gjort!

Den lille killen tittade frågande på Anton, och sa:

-Vem har födit HAN då??

(Jag)- Det har jag OCKSÅ gjort!!

De är för roliga, de små liven!! Mors!

I en 5-årings hjärna...

Gick en sväng för att handla lite efter lunch. Gick som vanligt längs med kanalen, då Anton plötsligt säger:

(Anton)-När du drunknar så kan jag slänga i den där badringen till dig!

(Jag)-Det var ju snällt av dig....

(Anton)-Fast jag vet inte om jag når den...Vi kanske får vänta tills jag blivit lite större....

(Jag)- Ja, det får vi väl göra då...ska försöka låta bli att drunkna inom det närmaste....(skrattar inombords).

(Anton)- Men jag kanske kan ta med min Spiderman-badring?!

(Jag)- Ska vi släpa omkring på den jämt då, menar du??

(Anton)- Jaaa.....

Inte för att jag vet vad jag ska ner i kanalen å göra, men....you never know....kanske kommer nån elak människa å puttar i mig, eller så kanske jag blåser ner....Och då är det ju skönt att veta att man har en liten son som tar hand om sin lilla mamma.....Hej svejs!!

Jag krymper.....!

Det finns både framsidor & baksidor med att amma....För min del är amningen rena rama bantningskuren....Det kan ju låta bra - men om man inte behöver det så är det inte lika positivt! Gick ner graviditetskilona hyfsat snart, och sen stod jag helt still hela sommaren. Men på höstkanten kom det smygandes...Märkte det inte själv först. David frågade om min rumpa krympt - men nää, inte vad jag visste. Men sedan blev det mer och mer - och jag märkte det mer än väl. Helt plötsligt var det inga byxor som satt som de skulle...Jaha, så var vi där igen. Har ju ändå klarat mig hyfsat länge den här gången....Efter Anton var jag ett vandrande benrangel efter bara någon månad. Var nere i 47 kg som minst. Kunde bara amma i 4 mån, sen sa kroppen stopp! Edvin är ju snart 10 mån, så jag får väl försöka lägga ner....Men det är lättare sagt än gjort när man har en riktig tuttunge...Ser inte anskrämlig ut(än) Men sist jag vägde mig var jag nere i 54 kg (är 1.70 lång). Men det är irriterande när garderoben är full av byxor som inte passar....Tur att vårens trend är Harembyxor och "Boyfriend fit".


Har en hel hög med byxor som hänger i skrevet och röven....De på bilden är ändå ett par av de som sitter bäst...och de är i stl.36. Så mycket mindre än så här vill jag inte bli...Nu tycker ni att jag är dum - för de flesta människor har ju problemet tvärtom. Men det är faktiskt inte roligt att vara för smal heller! Av någon konstig anledning så är det OK att påpeka att någon blivit för smal - medans "Ack & ve" INTE säga att någon blivit för tjock!! Eller hur?? Om man nu råkat bli för smal - och inte kan rå för det- så är det inte särskilt kul när folk tycker de kan påpeka det! Nåja, det ordnar sig nog!! Nu har jag iaf skaffat vårgarderob!! Kram på er.

Liten Godbit, Del 2..

Liten Godbit.....