Jag krymper.....!

Det finns både framsidor & baksidor med att amma....För min del är amningen rena rama bantningskuren....Det kan ju låta bra - men om man inte behöver det så är det inte lika positivt! Gick ner graviditetskilona hyfsat snart, och sen stod jag helt still hela sommaren. Men på höstkanten kom det smygandes...Märkte det inte själv först. David frågade om min rumpa krympt - men nää, inte vad jag visste. Men sedan blev det mer och mer - och jag märkte det mer än väl. Helt plötsligt var det inga byxor som satt som de skulle...Jaha, så var vi där igen. Har ju ändå klarat mig hyfsat länge den här gången....Efter Anton var jag ett vandrande benrangel efter bara någon månad. Var nere i 47 kg som minst. Kunde bara amma i 4 mån, sen sa kroppen stopp! Edvin är ju snart 10 mån, så jag får väl försöka lägga ner....Men det är lättare sagt än gjort när man har en riktig tuttunge...Ser inte anskrämlig ut(än) Men sist jag vägde mig var jag nere i 54 kg (är 1.70 lång). Men det är irriterande när garderoben är full av byxor som inte passar....Tur att vårens trend är Harembyxor och "Boyfriend fit".


Har en hel hög med byxor som hänger i skrevet och röven....De på bilden är ändå ett par av de som sitter bäst...och de är i stl.36. Så mycket mindre än så här vill jag inte bli...Nu tycker ni att jag är dum - för de flesta människor har ju problemet tvärtom. Men det är faktiskt inte roligt att vara för smal heller! Av någon konstig anledning så är det OK att påpeka att någon blivit för smal - medans "Ack & ve" INTE säga att någon blivit för tjock!! Eller hur?? Om man nu råkat bli för smal - och inte kan rå för det- så är det inte särskilt kul när folk tycker de kan påpeka det! Nåja, det ordnar sig nog!! Nu har jag iaf skaffat vårgarderob!! Kram på er.