Det dåliga samvetet....

Glitter Graphics



Det dåliga samvetet sitter där och knackar en på axeln....Säger att:Nu är du allt en riktigt sur och dum mamma....
Varför är det så? Att man inte ens kan få bli arg, utan att få dåligt samvete??Det är ju faktiskt inte så konstigt att man blir frustrerad ibland....När ilskan sitter som en stor klump i halsen. Ibland måste den ut! Jag vet ju att det inte är barnens fel...De är det bästa jag har! Och så mår man dåligt för att det blir de som får ta skiten....Jag vet att jag är en jättebra mamma - sådeså! Men ändå...detta dåliga samvete.....

Jag blir TOKIG!!

Lillfis är snorig och gnäller hela tiden. Nu är Anton febrig också, så jag måste ha honom hemma från dagis. Han har fått nån ide´det senaste att han inte ska vara på sitt rum, utan hans rum ska vara i tv-rummet...Jag går och plockar hela dagarna efter allt han drar ut här...Börjar bli trött på detta taikonläger...Mannen som jobbat natt skäller och gormar för att barnen inte är tysta så han kan somna. Vad ska jag göra åt det då?? Livet stannar inte upp bara för att han ska sova! Byt jobb då, sa jag....Kan ju inte sätta munkavle på barnen, och det är inte så lätt att gå ut, när de inte mår bra! Nä, just nu känner jag att jag håller på att bli galen! Vill gå ut och sätta mig ifred i en snödriva - kedjeröka och dra alla svordomar jag kan!! FAAAN!

Stilpolisen

Jag har för ovana att syna folk i sömmarna....vet inte varför - det bara blir så. Jag är inget slaviskt modeoffer själv, jag tar på mig det som känns rätt för mig. Sen kanske jag använder färger och accessoarer osv som är "inne" just för stunden. Men jag tar inte på mig något jag tycker är fult(el. obekvämt), bara för att det råkar vara modernt! Och jag tror inte att någon av mina vänner tycker att jag klär mig fult heller. Så jag är väl lite sådan att jag tycker att jag kan ha åsikter om hur folk ser ut...Min man tycker att jag är jätte-elak som kommenterar allt å alla! Men jag kan inte hjälpa det! Men jag kollar ju inte enbart i negativt syfte! Jag kan titta på folk med avund också. Tänka att "den där kombinationen var ju snygg - varför kom inte jag på det!". Så jag är inte bara elak! Men iaf, till dagens stilpolisärende: Mötte en tjej när jag var påväg att hämta Anton på dagis. Hon hade jättesnygg kappa och ett par snygga stövlar - men på huvudet hade hon en KEPS!! (Ingen gubbkeps, utan en helt vanlig keps!) Det såg ju bara så fel ut! Sådana där saker stör mig! (särskilt som stövlar & kappa var mörka, men kepsen var vit).Jag har sånt där matchnings-syndrom.....Can´t help it.....Någon mer med någon störning?? Hallå......?

Ny utmaning

Läste på YstraSystra´s blogg om att publicera den 6e bilden ur den 6e mappen(vet även att jag såg den på en annan blogg) Blev först orolig när jag såg att det var min mapp - shit....men så var det denna bilden! Min man David när vi var på min systersons 3-årskalas i Maj förra året. Tror det var på Mors Dag, faktiskt. Min lillasyster Mary har tagit det.

Rörigt!

Ja, senaste tiden har känts en aning rörig...Edvin har varit förkyld sedan förra veckan, så det är ett evigt gnissel och gnäll. Får inte särskilt mycket gjort - har inte hunnit med att blogga. Det går liksom i ett - hinner inte tänka! Helgen har gått åt till städ och tvätt - massa tvätt....urk. Har känt mig alldeles surrig i kupan! Hela familjen är förkyld - utom jag! Men det kommer väl....Missade att det var melodifestivalen i lördags. Hur kan man missa det?? Har nog inte hänt många ggr i livet...Men jag har som sagt känt mig en aning förvirrad pga att tillvaron är en aning rörig! Vi har iaf varit ute både igår och idag! Det är ju så fint väder - man får vårkänslor!! Längtar...Nåja, den tiden kommer tids nog...Nu har jag precis (med ångest i hela kroppen...) suttit här och ansökt om dagisplats till lillfis....Usch, vill inte!! Han är ju så liten...På återseende!!

Ingen prinsessa på ärten...

Har tagit för vana på kvällarna när jag matar och nattar Edvin att försöka läsa. Är helt kass på det annars...så nu är jag inne på min 4:e bok! Inte illa för att vara mig. Hur som helst, när jag skulle släcka ner och lägga honom i sin säng, så kunde jag inte hitta gemet som jag brukar sätta i boken.

Hittade det i morse i sängen - hade tydligen legat på det utan att märka det...Kom då att tänka på i våras när Edvin var nyfödd och man var ständigt komatrött. Somnade hursomhelst - närsomhelst. Hade vid ett tillfälle somnat sittande i sängen när jag ammade. Vaknade mitt i natten och tog av mig kläderna och ett par hårspännen som jag hade i håret.

På morgonen hittade jag bara det ena hårspännet. Letade febrilt i hela sängen utan resultat. När jag tillslut klev upp kände jag att det var nåt konstigt där bak....Och där var det - fastklistrat mellan skinkorna - hårspännet!! Ja, man kan ju inte anklagas för att vara någon prinsessa på ärten - när man sover gott med ett hårspänne i stjärten!! Mors!

Livet i sjuhundra blås....

I natt har jag suttit upp och sovit. Japp...mot sänggaveln, uppallad med kuddar. Var det skönt? Nope....Varför?? För att Edvin vaknade 00.15 och var megasnorig och vägrade ligga ner. Han fick nässpray, men han skulle inte ligga i alla fall...Så jag fick sitta upp med honom i knät liggandes på bröstet...När klockan ringde 6.30 i morse var jag så trött så jag fattade ingenting. Hade stängt av den och somnat om...Vaknade med ett ryck 7.30! Shit! Bråttom!! Anton skulle till dagis och Edvin skulle vara på BVC kl. 9.00. Som tur var sa hon att vi kunde komma när som helst, för hon hade inga inbokade besök. Vi var där ca 9.30! Vägning & mätning å det gamla vanliga. Att jag lyckats få i honom gröt den senaste tiden hade gett utdelning. Hade gått upp ca ett halvt kg senaste månaden. Pratade lite allmänt och kom in på att han verkar vara typen som gillar när det händer saker omkring honom! Hon sa att det är ju tur att han har en mamma som är så allert!! (Yeah, right - tänkte jag i mitt stilla sinne...) Höll på att säga att man inte har så mycket annat val när livet ständigt går i sjuhundra blås....!Sömnbrist som man botar med för mycket kaffe så att man känner sig som att man skulle kunna springa på väggar och tak (ungefär som pippin i kalle Anka) Arapappapapappapapa-dia....! Det går ju liksom inte att slöa hur man än bär sig åt. Speedad av livet, liksom! Hade nattat Edvin för kvällen - men nu är han vaken igen...inte sova - onödigt...Får väl se hur det blir med sovandet i natt...So long!