Älskade Barn....

Jag har nog stans argaste lilla barn!! Eller, ja - arg - väldigt bestämd, helt enkelt. Brukar säga på skoj att Det är ju tur att han är så söt.....För det är verkligen tålamodsprövande! Som mamma känner man sig helt överkörd ibland....När det lilla barnet vägrar att ge sig, och hur man än försöker så slutar det med att han på något sätt "vinner"! Men vad gör man inte...för sina små guldklimpar! Är bara helt ovan vid detta dilemma. Storebror Anton var nog stans snällaste barn! Och nu är det som att vända på en hand, liksom....Men det är väl också det som är charmen med honom ;) Trots att han nu är 1,5 år så vill han fortfarande leva i symbios med sin mamma, och jag kan inte ta ett steg utan att han följer efter mig!! Att sitta här och blogga är en konst - ibland kan det ta mig halva dagen att få färdigt ett litet inlägg som detta!! Men jag är glad att ni har tålamod - och att ni kikar in när jag väl har lyckats "få till det"! Kramar till er - so long!!