Förvirringstillstånd

Har ni varit med om att ni somnat till; och när ni vaknat varit fullständigt förrvirrad? Det hände mig så sent som i Söndags!

Skulle somna Edvin efter lunch, så jag lade mig med honom på vår säng. Jag var väl lite trött, för jag råkade slumra till....

När jag vaknade till med ett ryck, så fattade jag absolut ingenting! Först förstod jag inte ens var jag var....Eftersom det var mitt på dagen så var det ju alldeles ljust i rummet. Min första tanke var: Varför i hela friden har vi gått och lagt oss med alla lampor tända???

När jag väl förstod att så inte var fallet, kom nästa fråga....Har jag försovit mig?....Vad är klockan?? Ja, till slut klarnade det i alla fall! Lade ner Edvin i sin säng, och när jag tittade på klockan såg jag att jag slumrat till i ca 20 minuter.

För inte så länge sedan gjorde jag något liknande. Men det var på morgonen. Jag var ledig, men vaknade av mig själv, ganska tidigt. Jag fullkomligt flög upp ur sängen - rusade ut i rummet där jag liksom "fastnade i vinkelvolten", och bara irrade runt som en nackad höna! Vad är det jag ska göra? Ska jag till jobbet? Varför har inte klockan ringt? Eller, har den ringt-har jag försovit mig?? Gaaahh!! Ja, det är ju tur att man förr eller senare får tillbaks vett å sans....

Nu när vi går mot mörkare tider så är det ju väldigt lätt att det blir sådär galet.. Det är mörkt på morgonen, och det är mörkt innan man ens hunnit hem från jobbet. Då är det inte alltid så lätt att fatta vilken tid på dygnet det är om man råkar slumra till sådär! Förvirringens tid nalkas......God Kväll, mina vänner!