Idag, på hemväg efter att ha hämtat Anton på förskolan, så möter vi en man på cykel. Vi hejjar på varandra, och när vi cyklat förbi säger Anton:
- Var det en jobbarkompis, eller??
- Näe, det var min mattelärare jag hade i skolan.
(Anton funderar..)
- Jaha.....lever han fortfarande??
Som om jag gick i skolan för hundra år sedan, liksom.....
Ja - så de närmaste dagarna har jag lite å göra. Får gå till Fonus och skaffa lite papper så de vet hur jag vill ha det när stunden är kommen....Gå till Strandkyrkogården och tinga en fiiiin plats! Och så.... Med tanke på min höga ålder så är det bäst att vara förberedd.... ;)
14 kommentarer:
hahaha ;) gulligt
a men va gulligt, ur barnamun kan det komma sådana sötsaker. Men helt seriöst så måste man tänka på hur man ska ha det. V har fått erfara hur det är när det inte finns något att gå efter ;))
kram Bibban
Ja !! ha ha ha...tiden går så fooooort :-D
Kram ♥
Hahaha, ja barn är inte blyga med att säga vad de tycker =)
Ja, ta en fin plats med utsikt!
*asg* Tack för ett gott skratt :)Ha en fin kväll...Kraaam
Dessa fantastiska ungar.
Håller med Tant Brun! Jag har fyllt i Vita arkivet och det känns bra tycker jag.
Annars kan du börja med att boka hörnsviten på ålderdomshemmet!
Ja du Sarah nu går det bara utför, bara att gilla läget;)
Vilken fin bild du har under rubriken på din blogg!!! Snygg motljusbild! Och så var det hemskt roligt sagt av din son!Hahahahaha!
Haha, ja de där barnen har verkligen en förmåga att sätta saker i perspektiv...
Vilken söting!
Så fint du har det här inne:)
Kram.
Jag såg en kommentar på facebook att du har det lite kämpigt.
Tänker på dig ska du veta.
KRAM !!!!
Skicka en kommentar