
Jag var i kyrkan i Söndags. Det var 2a gången på en och samma vecka! På Torsdagen var jag där på Antons skolavslutning, och i Söndags var det Julkonsert. Anledningen till att jag gick dit var att min syster skulle uppträda med gospelkören hon är med i - och hon skulle sjunga solo!
Mannen höll på att tapetsera Antons rum, så han deklarerade klart och tydligt att skulle jag gå dit så fick jag ta Edvin med mig, för han hade inte tid att se efter honom. Jaja...tänkte jag. Det gick ju bra i Torsdags. Så det ska väl inte bli några problem...Ack, så jag bedrog mig!
Det var fullsatt i kyrkan. Fick med nöd och näppe en plats längst ut på en bänk. De hade till och med ställt stolar längs gångarna, för att alla skulle få plats.
Det gick bra en stund, sedan började det självklart bli lite tråkigt...Då kan man ju alltid börja leka med programbladet...och kasta iväg det! En snäll dam plockade upp det igen. Då var det ju genast roligare...och så kastar man det femtielva ggr till....Sen var inte det kul längre. Då lekte vi med kameraväskan. Satt och åt på den lite, och sedan kastar man den i golvet också....Den snälla damen kom till undsättning igen. Sen kunde man ju inte sitta still längre. Ner på golvet ska man. Som tur var satt en dam med benen i kors, så hennes ena ben stack ut och fungerade som spärr! Hit kommer du - men inte längre! Tur det finns snälla medmänniskor...När han promenerade åt andra hållet stannade han alltid vid samme man - kikade fram och lekte tittut - och gick tillbaka igen. Och så höll vi på med det en stund...tills det också blev tråkigt. Så fort det sjungits någon sång eller psalm så applåderade han - jajjamän....Precis bakom mig satt en dam som inte var lika munter. Ni vet "hyllan" framför, där man ställer psalmboken? Där hade hon lagt nåt stackars djur som fått sätta livet till, och blivit en hatt.....Den fick han ju givetvis syn på....Snabbt som attan slet kärringen åt sig djuret och gav oss stans suraste blick....Humorlösa surkärring... :( Damen med "benet" tittade på mig och höjde ögonbrynen, typ "Ooops!"...Sedan skulle ju givetvis prästen hålla någon slags predikan. Då börjar Edvin leka tittut med mig...Så medan prästen talade om SAAB, och allt elände för alla människor som drabbats - så skrattade Edvin högljutt! Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta! Nej, nu fick det ju hända något nytt....Damen som agerade spärrvakt hade en dragkedja på insidan skon...den kunde man ju pilla på...Och nylonstrumpor hade hon också - som han självklart började nypa och dra i....
Nej, nej!! bannade jag. Men hon mimade att
-Det är ok! Puh....Halvvägs in i programmet var det då äntligen dags för min syster att sjunga! Yes...I slutet av sången instämmer Edvin med ett glatt vrål!
Nu hade jag sett/hört det jag kom dit för, så nu tyckte jag det var lika bra att gå hem. (Även om halva föreställningen var kvar!) Medan vi klädde på oss stämde gospelkören upp i en ny sång, och Edvin gjorde sin mini-röst så grov han kunde och vrålade glatt med!
Väl ute skulle jag bara vända mig om 2 sekunder och stänga till porten. Då tar han ett kliv rakt ut - och avslutar vårt kyrkobesök med att rulla nerför kyrktrappan!! Hjärtat for upp i halsgropen samtidigt som jag kastade mig efter! När jag lyckats få upp honom så tittar han sådär spjuveraktigt på mig - som bara han kan.....

....och jag förstår att det gick bra! och då kan jag inte hålla mig längre...Jag börjar gapskratta. Rackarungen tittar på mig - och skrattar han också! Sen skrattar vi nästan hela vägen hem! Ja jösses...Anton var en ängel när han var liten. Den här rackarungen vet jag inte var han kommer ifrån....Jag har då sannerligen fått för mina synder - det ska gudarna veta!! Amen.....